Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn – Arash Sanari

1986 kom femåriga Arash med sin familj från Iran till Sverige. Pappa Jamshid hade en tydlig ambition om att barnen helt skulle integreras i det nya landet, och sjösatte därför Projekt svensk.

Varje kapitel inleds med ett stycke ur Jamshids dagbok från de första åren i Sverige. Sedan minns dagens Arash vad som hände under uppväxten och reflekterar över pappans ambition och sin egen reaktion. Ibland är det dråplig, ibland är det sorgligt men mest är det svindlande vackert. Pappa ingenjörens övertygelse att det går att hitta en formel för att lösa varje utmaning och hur han så övertygat och självklart är beredd att offra delar av sitt liv för att Arash och hans lillasyster ska få de allra bästa förutsättningarna i det nya landet är hjärtskärande.

Spojlervarning! Om du tänkt läsa ’Säg ingenting om Lydia’ (viket du borde göra!) men ännu inte gjort det; hoppa direkt ner till nästa stycke. Bara ett par veckor innan jag läste ’Sverigevänner’ läste jag Celeste Ngs debutroman om Lydia som växer upp som andra generationens invandrare i USA, och jag har därför reflekterat en del över integration och psykisk hälsa. Båda böcker handlar om att se annorlunda ut, men där Celestes roman är väldigt sorglig (Julia tar livet av sig) så är Arashs bok ljus (han är i högsta grad levande och arbetar idag som specialistläkare). Föräldrarnas agerande och kanske också barnens personliga egenskaper innebar två helt olika angreppssätt – och två lika olika ”resultat”. Tänkvärt.

Det här är en av de bästa och mest gripande böcker jag läst på länge. Det är välskrivet, medryckande och intressant. Pappans pris är högt, men projektet lyckas och jag önskar att några av de som kallar sig ”sverigevänner” skulle läsa den här boken. Här finns inga bilbränder, religösa fanatiker eller kriminella så långt ögat kan nå, utan bara en pappas universella kärlek till sina barn och massor av exempel på hur vårt språk och vår kultur många gånger är otydliga och ologiska. Radarparet Filip och Fredrik har köpt rättigheterna till boken, så förhoppningsvis kommer det om några år en film lika fin som boken. Under tiden hoppas jag få läsa fler böcker av denna begåvade författare. Betyget blir NNNNN.

Arash Sanari, 2019, Volante

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en webbplats eller blogg på WordPress.com

Upp ↑

<span>%d</span> bloggare gillar detta: