Maddy lider av SCID (severe combined innunodeficiiency) vilket betyder att hon är dödligt allergisk mot så många saker att hon växt upp utan att gå utanför huset, har egen sköterska och får undervisning via Skype. En dag flyttar det in en ny familj i huset mittemot och Maddy blir handlöst förälskad i Olly, men hur startar man en relation när man inte får träffa någon, med risk för att bli jättesjuk? Det här är berättelsen om känslor som utsätts för stora utmaningar och vad det innebär att leva.
Den här boken tillhör nog kategorin ”unga vuxna”. Jag gillar att läsa böcker ur den här genren. Känslorna, både de varma och sorgsna, är ungdomligt stora och det finns ofta något förväntansfullt över berättelserna. Engelforstriologin och allt av John Green är exempel på riktigt bra läsning i kategorin.
Författarinnan har lyckats med det där som jag också drömmer om: skrivit en debutbok som gjort succé över hela världen och blivit Hollywoodfilm. Och all heder åt Nicola! Det här är vackert, respektfullt, ömt och sorgligt. Och vändningen på slutet var riktigt jäkla bra! Jag hade läst någonstans att det fanns en vändning och jag ”höll utkik” efter den, men blev ändå förvånad när den kom. Boken är lättläst och spännande så sidorna bara rusar fram. Jag ger boken NNNNN på min sexgradiga skala.
Nicola Yoon, 2015, Bonnier Carlsen