Jag gillar David Lagercrantz och gillade Stieg Larssons millenniumböcker så här fanns förutsättningar för en bra bok. Den nya historien om industrispionage, autism och ond bråd död är skickligt berättad och karaktärerna är som jag minns dem från de första böckerna. Det är spännande och modernt, men ändå är det något som saknas. Inte förrän mot slutet inser jag vad det är jag längtar efter; Lisbeth Salanders hämnd. Jag ser mig som en mild och fredlig person, men när det gäller fröken Salander vill jag få massor av ”rättfärdigt” våld. En gnutta oklädsam självinsikt såhär i mellandagarna… Mitt helhetsbetyg blir NNNN.
David Lagercrantz, 2015, Norstedts