Samtycket – Vanessa Springora

V har ställt sin egen diagnos: hennes frånvarande pappa har lämnat ett bottenlöst tomrum, en förkärlek för böcker, en viss sexuell brådmogenhet och framför allt ett oändligt behov att bli sedd. Mamman jobbar på förlag och en kväll när hon är 13 år följer V med på middag tillsammans med en massa författare. Där träffar hon G. Han trollbinder henne – och han är närmare 50 år, men för första gången i sitt liv känner V att hon blir sedd av en man. Ungdomligt svärmeri övergår snart i förälskelse.

Det här en på många sätt En fascinerande bok och självbiografi. Den är oväntad fri från offer. Författarinnan var till en början förälskad i den ansedda författaren och det är mer hur han behandlat henne nu när hon är vuxen som gett henne en känsla av att vara ett oskyddat offer. Det som är ännu mer fascinerande är hur mannens oändliga hyllningar till minderåriga flickor och pojkar år efter år han ansetts vara fin konst. Det som idag är helt otänkbart ansågs konstnärligt på 80-talet – och något den franska kultureliten slogs för på 70-talet: Den vuxnes rätt att fysiskt lära barn sexualitetens njutning. Idag smakar det illa och jag beundrar Vanessa för att hon vågat ta bladet från munnen och berätta den osmakliga sanningen om ”den store konstnären”. Betyget blir NNNN.

Vanessa Springora, 2020, Albert Bonniers förlag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en webbplats eller blogg på WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: