Adalbert Hanzon, 73 år, hade en dålig start i livet. Mamman dog tre månader efter hans födsel och pappan tog livet av sig sju år senare. Så här på ålderns höst så var det inte mycket som var bra. Förutom Amanda Altman. Den enda kvinna han älskat men inte sett sedan augusti 1974 – tills nu, för var det inte hon som var på apoteket häromdagen? I backspegeln var det kanske inte så klokt men Adalbert tar hjälp av sin ende ”vän” Henry att försöka få tag på Amanda.
Den stora behållningen med Håkan Nessers böcker brukar vara språket. Så även denna gång. Det händer inte så mycket men ändå älskar jag att”höra” Adalbert filosofera och många gånger skrattar jag högt åt den syrliga dialogen med dryckesvännen Henry. De är två griniga gamla gubbar med en charmig svada. Jag tackar herr Nesser för ännu en lysande bok som tagit mig med på en fin resa. Betyget blir NNNNN.
Håkan Nesser, 2019, Albert Bonniers förlag
Kommentera