Den döende polisen Cecil Winge tar hjälp av den brutale och gravt alkoholiserade Mickel Cardell för att reda ut mordet på den plågade och lemlästade man som hittas i sjön Fatburen på 1700-talets Södermalm i Stockholm. Staden och människorna är skitiga. Vattnet är fullt av avföring, människorna plågas av löss och inte bara Mickel utan snart sagt alla är alkoholister. Det här är nog den skitigaste skildring jag läst – och bland de bästa böcker jag läst på väldigt länge.
Författaren Niklas Natt och Dag har rönt stor framgång med sin debutbok. Han belönades förra året av Svenska Deckarakademin för Årets bästa svenska debut och självaste Leif GW Persson, en av mina författaridoler, rekommenderar den här boken. Och nu sållar jag mig till beundrarskaran. Det här är välskrivet, gripande, obehagligt och vackert.
Precis som med Mina drömmars stadböckerna tar det tid att läsa 1793 för det är så många intressanta namn, platser och byggnader jag vill kolla upp på Wikipedia.
Jag gillar hur bokens fyra delar sinsemellan skiljer sig åt, där olika personer vid olika tillfällen på året berättar sin historia, som sedan snyggt flätas ihop till en helhet. I korta kapitel drivs berättelsen snabbt framåt. Språket är bitvis gammaldags vilket är charmigt snarare än svårt. Jag har njutit av att läsa min namnes historia och hoppas få återvända till hudstadens skitiga gränder och människans brutala kamp för överlevnad. Betyget blir NNNNN på min sexgradiga skala.
Niklas Natt och Dag, 2017, Forum
#dagensboktips 