Vid en första anblick finns här riktigt fina ingredienser till en bra bok; en stackars pojke som plågas under grym pappa, går ner sig i drogträsket men sedan reser sig upp. Men trots goda förutsättningar, och att romanerna någonstans listats som en av förra århundradets bästa, så gillar jag det inte alls. Karaktären Patrick berör mig inte, hans destruktivitet provocerar mig och den adliga och ”fiiina” omgivningens förmåga att blunda för det som sker framför öppen ridå äcklar mig. Om du av någon anledning vill läsa en bok om hur det är att vara stenad och/eller paranoid så är James Freys ’Tusen små bitar’ ett mycket bättre alternativ.
HBO Nordic har nu släppt romansviten som tv-serie och i huvudrollen ser vi min idol Benedict Cumberbatch. ”Han kan omöjligt göra något dåligt” tänkte jag i hopp om att tv-formatet skulle hjälpa mig att se storheten som alla andra tycks se i böckerna. Men efter att ha sett ett avsnitt gav jag upp. Karaktärerna, berättelsen och stilen är inte min tekopp, varken i bok- eller tv-form.
Jag ger de tre första romanerna N på min sexgradiga skala. Det är knappt troligt att jag kommer läsa den andra boken/de två återstående romanerna.
Edward St Aubyn, 2016, Albert Bonniers förlag
Kommentera