En kvinna öppnar ögonen och ser sig sitta vid ett köksbord. Tillsammans med henne sitter en främmande man, som snart kommer hävda att han är hennes man, och tre barn, som snart kallar henne mamma. Vem är hon och hur hamnade hon här? Ungefär så står det på bokens baksida och jag bestämde mig genast för att den här vill jag läsa. Jag har läst – och gillat big time – flera av Petters tidigare böcker, de han gett ut under sitt pseudonym Hans Koppel så förväntningarna var höga. Och Petter levererar även under eget namn.
Det är fängslande redan från uppvaknandet vid köksbordet. När jag läser den första delen av boken tänkte jag om och om igen att det måste vara den värsta tänkbara mardrömmen att inte veta vem man är. Tänk om människor jag mött och saker jag gjort helt plötsligt vore raderade ur mitt minne. Men boken huvudperson tänker inte alls så. Det är Inte sorgligt eller sentimentalt utan snarare brutalt nyktert och på något sätt befriande. Om vi fick chansen att leva om våra liv, skulle vi då ta chansen att ändra på några saker? Förutom intressanta frågeställningar är språket, för att citera en känd tv-bagare, rasande vackert. Jag uppmanar er att läsa och reflektera. Betyget blir NNNN.
Petter Lidbeck, 2018, Piratförlaget
Kommentera