En av förra årets mest omtalade och prisbelönta böcker som jag skaffade, lyssnade på författaren när han besökte Kulturhuset – och sedan glömde bort att läsa. Nu är ordningen återställd när jag läst boken som handlar om Cora, en ung slav i den amerikanska södern. Det är plågsamt att läsa om de hemskheter de importerade, våldtagna, blåslagna och dödade arbetarna utsätts för. Några av de hemska scenerna förföljer mig i flera dagar efter jag läst dem.
Cora lyckas tillsammans med unge Caesar fly från bomullsplantagen och de båda ungdomarna påbörjar en lång, hemlig och livsfarlig resa längs den underjordiska järnvägen som – om de inte blir ertappade och lynchade – ska ta dem till friheten i någon av nordstaterna. De jagas av den skogstokige slavjägaren Ridgeway som, bokstavligt talat, tänker gå över lik för att få tag i och släpa tillbaks ”egendomen” till dess ägare. Historien berättas snyggt där varje delstat har varsitt kapitel. Dessa kapitel varvas med kortare texter där vi i egna kapitel får lära känna några olika personer lite mer på djupet.
Det lär inte ha funnits någon riktig underjordisk järnväg i USA men i den här boken har de aktioner som gjordes för att rädda och smuggla ut slavar konkretiserats med en hemlig flyktväg.
Historien är fruktansvärd och den berättas på ett spännande sätt, men mot slutet tappar boken styrfart och blir på några ställen mer än lovligt rörig. Det är synd på en så viktig och bra bok. Mitt helhetsbetyg blir NNNN.
Colson Whitehead, 2016, Albert Bonniers förlag
#dagensboktips 
Kommentera