Det är 1905 och goda tider i Stockholm. Småkåkarna ersätts av hyreshus och gatorna breddas. Men samtidigt som staden växer pågår många strider, både mellan olika politiska riktningar och mellan arbetsgivare och arbetare. 1914 kommer så världskriget och även fast Sverige inte är med i kriget ökar åter fattigdomen och misären. Och som om det inte vore nog så härjar spanska sjukan som skulle komma att skövla 27 000 liv. När freden äntligen kommer så klubbas massor av demokratiska beslut; åttatimmars arbetsdag, kvinnlig rösträtt med mera, men ändå uppstår en ny kris med arbetslöshet, sänkta löner och svält.
Det är ingen munter läsning i Per Anders Fogelströms tredje bok i Stockholmssviten. Samtidigt så är det alldeles, alldeles underbart att åter få följa strävsamma Emelie, kluvna August, eftertänksamme Gunnar och alla de andra. Kärlek och sorg, plikt och lättja, överklass och arbetare. Här finns alla ingredienser för en riktigt bra bok och författarens språk är vackert enkelt och karaktärerna bor nära mitt hjärta. Jag ger NNNNN till boken och ser fram emot att läsa nästa bok i serien.
Per Anders Fogelström, 1964, Albert Bonniers förlag
Kommentera