Ta itu – Kristina Sandberg

Maria har man och två barn. Hon har gått ner på deltid för att kunna plugga konsthistoria på distans. Maria är inte lycklig. Alls. Jag säger inte att livet måste vara ett perfekt filtrerat Instagramflöde men Maria tycks inte tycka att något alls i livet är roligt eller stimulerande, och det är tungt att läsa om hennes totala likgiltighet. Men språket är vackert även om det bitvis är lite svårt. Jag gillar att varken tiden eller platsen är tydlig i berättelsen.

Den här boken skrevs innan serien om arma Maj, som blev Kristinas breda genombrott. De böckerna är ännu mer miserabla men jag gillar dem ändå – eller kanske just därför – bättre. På något sätt gillar jag Maj i sin bottenlösa osäkerhet och sorgliga självbild. Karaktären Maria i Ta itu förstår jag mig inte på, och det byggs ingen sympati, så jag bryr mig inte heller. Om det inte varit för en oväntad men berikande händelse i slutet av boken hade det blivit bottenbetyg, nu landar det på NN på min sexgradiga skala.

Kristina Sandberg, 2003, Nordstedts