Elise är 28 och kär i Victor som hon läser en universitetskurs tillsammans med. Elise tar urskiljningslöst alla möjliga typer av tabletter och droger. För att slippa känna något. För att våga känna något. Psykisk ohälsa är ett stort problem i dagens samhälle och här skildras plågsamt detaljerat hur det kan ta sig uttryck för en ung kvinna i västvärlden.
Det var länge sedan jag läste en bok som väckte så starka känslor. I början är jag väldigt provocerad av Elises passivitet, tablettknaprande och destruktivitet. Jag störde mig på att jag i jämförelse blev en gammal stofil som beklagar mig över dagens ungdom, men ju längre jag kom in i boken desto mer gillade jag den. Boken alltså – inte Elise. Hon är genom hela boken frustrerande och sorglig. Författaren ska ha en stor guldstjärna för språket och dramaturgin. Det är målande, autentiskt och mänskligt. Betyget blir NNNNN på min sexgradiga skala och jag hoppas att jag med dessa rader förmår någon att läsa denna bok, för det vore jättekul att få diskutera den tillsammans med någon.
Isabelle Ståhl, 2017, Natur & Kultur
#dagensboktips 
Kommentera