Tiden är inte än – Elin Boardy

En ung kvinna, hon kallar sig Sigrid, lämnar Sverige i mitten på 1300-talat. Pesten härjar och man kan anta att det är den hon vill fly, men samtidigt förstår man att det finns fler saker hon behöver komma bort ifrån. Hon ger sig ut på vandring genom Europa. Det är farligt att vara ensam kvinna på vägarna så ofta vandrar hon utklädd till man. Ibland kallar han sig Amund, ibland Olof och ibland Jon. På vandringen möter han många människor. De flesta vill honom väl men det finns också de som vill illa och det är intressant att följa den planlösa vandringen genom vår världsdel. Efter en stund börjar jag dock tveka. Flyr hon/han pesten eller söker han aktivt upp den?

1300-talshistorien varvas med korta framåtblickar. Någon om häxjakten, någon om koncentrationsläger och någon om nutida tiggare. Jag gillar dessa tidskopplingar.

Språket är kort och varken känslor eller landskap beskrivs särskilt detaljerat. Det kan tyckas andefattigt men jag tycker det funkar väldigt bra i det här sammanhanget. Hon som, bland annat, kallar sig Sigrid är uppenbarligen på flykt från något och då har hon kanske inte kraft att kosta på sig några känslor.

Jag visste inte mycket om varken pesten eller 1300-talets Europa men det här boken har varit både lärorikt och intressant. I vissa delar har jag varit glad åt medmänskligheten, å i andra delar beklämd över vårt behov av att hitta syndabockar och skada dem som avviker.

Huvudpersonen är hemlighetsfull och jag gillar att läsarna hålls på sträckbänken väldigt länge. Inte förrän boken nästan är slut får vissa delar sin förklaring – och sedan gillar jag hela boken ännu mer.

Som ni märker är jag mycket förtjust i denna bok och jag ser fram emot att få läsa mer av författarinnan Elin Boardy. En stor eloge till hennes val av tema, berättarteknik, språk och miljö. Jag ger Tiden är inte än NNNNN på min sexgradiga skala.

Elin Boardy, 2017, Wahlström & Widstrand