Eftersom jag har sådan förkärlek för misär, ångest och lidande (fråga mig inte varför!) så är det här en bok helt i min smak. 1938 i Örnsköldsvik. Arbetarflickan Maj har flytt från hjärtesorg i Östersund men nästan utan att hon förstått hur det gått till är hon nu gravid med en dubbelt så gammal man hon inte känner. Boken handlar om kön, klass och skam. Maj vet inte mycket om livet mer än att hon troligen är sämre än alla andra – och alltid luktar illa. Det här må låta bäcksvart och tungt men mitt i allt det svåra så finns en sådan äkthet i Maj att jag vill läsa vidare om henne, Tomas och lilla Anita. Och elaka svärmor, ängeln Titti och alla de andra.
Boken är skriven med relativt få punkter. Tankar, handling och repliker skrivs i en salig röra så det tog ett tag att komma in i berättarstilen men sedan befinner jag mig mitt inne i Majs hjärna. Och jag gillar det. Trots att hon tror så lite om sig själv och att omvärlden och moralen är så skoningslös.
Jag kommer absolut läsa de två återstående delarna i denna Augustprisbelönta triologi om Maj. Jag ger NNNN för stilen, språket, karaktärerna och det lilla lilla ljus som glimmar förbi ibland. Svensk ångest när den är som allra bäst – helt i min smak.
Kristina Sandberg, 2010, Nordstedts
#dagensboktips 