Det finns alltid förlåtelse – Anne B. Ragde

Nästan det enda jag minns av den norska Berlinerpoplartriologin, som jag läste i mitten på 00-talet, är att jag gillade den. Mycket. Författarinnan har tydligen så här tio år senare känt att det fanns mer att berätta för här är en fjärde bok i serien. 

Precis som i de tidigare böckerna handlar det om (halv)syskonen Erland, Margido och Torunn. Det har gått 3,5 år men inte heller nu är livet alltid en dans på rosor och det finns saker som aldrig reddes ut där den förra boken slutade. Saker som fortfarande skaver i syskonen själar. Erland bor med sin Krumme i Köpenhamn där de blivit föräldrar, Margido är en väldigt ensam om än duktig begravningsentreprenör hemma i Norge och Torunn, som klippte banden och försvann, är olycklig på sitt håll. 

Jag gillar Anne B. Ragdes förmåga att skriva om det lilla och om storheten som är våra liv. I små kapitel får vi följa de tre karaktärerna. Boken börjar riktigt bra och jag hittar tillbaks till den där fina känslan men någonstans halvvägs tappar boken riktning. Som om författarinnan inte riktigt vet vad hon vill med berättelsen eller tröttnade och snabbt ville skrivs klart boken. Det är synd för det finns mycket i de tre karaktärerna och deras tankar som jag skulle vilja veta mer om. Och att allt skulle landa i något. Trots den oengagerande andra halvan så ger jag boken NNNN på den sexgradiga skalan och det är språket och personerna som drar upp betyget. 

Anne B. Ragde, 2017, Forum 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Create a website or blog at WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: