Jag är fruktansvärt ointresserad av sport. Och om det inte vore för att jag tycker att Fredrik Backman är en av världens absolut bästa författare så hade jag aldrig läst 357 sidor hockeyporr, men nu är jag glad att jag gjort det. Björnstad handlar om ett litet samhälle i Norrland där hockeylaget är allt, men också om heder, män i grupp, förväntan och instängdhet. Och vad som händer när något fruktansvärt inträffar, något som sätter allt på sin spets och regler helt ur system.
Jag har en fördom som ser ut ungefär så här: jag tror att Fredrik har en stor och trogen läsarkrets och att många av dessa är män, män som gillar sport men inte läser så jättemånga böcker varje år. Att Fredrik då använder sin röst för att, på sitt som vanligt välskrivna och ibland underfundiga sätt, berätta om hederskultur inom sporten tycker jag är mycket hedersvärt. Det här är en bitvis blytung och jobbig bok men också ännu en varm, hoppfull och fin berättelse från herr Backman.
Det enda jag kan kritisera på i boken är att det periodvis saknas driv och att vissa poetiska formuleringar, hur vackra eller fyndiga de än må vara, repriseras några gånger för mycket. Men vem är jag, sporthataren, att klaga när jag just avnjutit 357 sidor hockeyporr – och redan ser fram emot uppföljaren som ska komma senare i år. Jag ger boken NNNNN på min sexgradiga skala.
Fredrik Backman, 2016, Piratförlaget
Kommentera