Ett litet liv – Hanya Yanagihara

Fyra killar möts på universitetet och utvecklar en livslång vänskap. På 682 helt magiska sidor får vi följa Jude, Willem, JB och Malcolm från den fattiga studietiden via kärlek, karriärer, prövningar och sorg fram till livets slut. Det är vackert, brutalt och detaljerat. Berättelsen är kronologisk men snirklar sig fram genom oändliga utsvävningar. Det skulle kunna reta gallfebern på mig men här är det en ynnest för jag får tillbringa ännu mer tid med mina nyfunna vänner. Vänner som görs så personliga och levande att de nästan flyttar in i mig och är med mig även när jag tvingas lägga ifrån mig boken.

Alla karaktärer har varsina kapitel men det är framför allt om Jude som boken handlar. Jude till bredden fylld av självhat. Det är riktigt smärtsamt att läsa om hans oförmåga att ta in omgivningens kärlek. I sin brutala uppväxt, som långsamt avslöjas i boken, har han inte bara lärt sig att förakta sig själv utan även att bygga upp en mur för att aldrig någonsin göra sig sårbar. Det är plågsamt att läsa men jag vill inte avskräcka någon från att läsa denna storslagna berättelse.

Författarinnan har rosats och prisats för detta mästerverk,som tydligen är hennes andra bok. Debuten The people in the trees är redan uppskriven på min att läsalista.

När jag nu tar kliver från boktips till mina vänner i sociala kanaler till en egen bokblogg är jag glad att Ett litet liv är den första bok jag recenserar här. Det är en bok som har allt; underbara personporträtt, de stora livsfrågorna, fyra gripande livsöden och utspelar sig i mitt älskade New York. Det blir perfekt benchmark för framtida recensioner och betyget blir NNNNN på min sexgradiga skala.

Hanya Yanagihara, 2015, Albert Bonniers Förlag

Nu sätter jag tänderna i…

Norway is the new black. Jag längtar till nya säsongen av Skam och tänkte nu ta mig an den norska traditionen att läsa påskekrim – och självklart ska jag läsa den norske deckarkungen Jo Nesbøs senaste bok Törst. Jag återkommer strax med en recension.